Du vet hur det är, lilla gulltrollet vill inte äta. Inte alls, inte ens det som den brukar gilla. Det är rätt enkelt trots det att få barnen att äta. Gör så här: Ta lite av (den goda) maten på fingret och dutta på munnen eller på handen. Små barn stoppar allt med automatik i munnen, likaså gör den det nu. Barnet smakar och du passar på att dutta lite till på handen eller munnen och nu kommer tungan fram lite snabbare, ungefär som att “det var ju kul det här”. Till sist kan du erbjuda en sked direkt och en liten hungrig korpunge sträcker fram munnen för att bli matad. Det här passar bäst för sånt som faktiskt är gott för små barn. Prova inte det här knepet med inlagda rödbetor eller något annat som du tycker är nyttigt att prova. Det funkar med sånt som vanligen slinker in, men som just idag inte verkar passa så bra, ok?
Tävla om kläderna
Att klä sig på morgonen är en lek. En lek alltså. Det blir en lek för barnen och det går som en dans för föräldrarna. Hemma hos oss brukar jag bygga en “gubbe” eller en “gumma” med barnens kläder på golvet och sedan blir det både en lek att klä på sig själv gubben på golvet och ibland blir det en tävling mellan syskonen att komma först i sin gubbe. Ett par viktiga poänger som förälder ska jag dock skicka med.
1. Du måste lägga kläderna i omvänd ordning. En tre-/fyraåring kommer inte fatta att trosorna ska på först om de ligger underst. Så först på kroppen ligger högst i högen.
2. Räkna inte kallt med att barnen kommer ihåg att klä av sig pyjamasen innan de börjar klä på sig. Antalet gånger då minsta tjejen kommit till dagis och jag upptäckt att pyjamasjackan satt kvar som en undertröja är fler än en gång.
Men, det funkar kalasbra som lek. Det blir liksom ingen stress, skrik eller bråk runt det då.
Mitt bästa tips, någonsin
Här kommer det, håll i er. Mitt bästa tips för att få barnen glada och föräldrarna glada. Det håller för mat, det håller för sömn, det håller för tandborstning, det håller för sängdags, det håller för att alla ska kissa innan man åker 52 timmar i bilen till farmor.
Låt mig presentera “Den omvända pedagogiken”. Ok, du har rätt, jag har inte uppfunnit den, bara applicerat den. Jag har kommit på den såtillvida att jag har inte läst om den och ingen har heller berättat om den för mig men den har väl funnits där antar jag.
Om du nu fortfarande läser med ett uns av nyfikenhet ska jag berätta om hur den går till.
Den omvända pedagogiken är som “tvärtom-leken” för barn. Säger du “ja”, säger de “nej”. När du säger “Ät lite mer mat”, så säger de… “nej”. Wild guess…huh?
Nu gör man såhär konkret, vi tar matexemplet: Du vill att din gullunge ska äta lite mer rotmos, hon tycker att “nej” är roligare. Säg då såhär: “Jag tror inte du kan äta den här skeden med mat. Du verkar ha en sån där pytteliten mage som små barn har som det inte går i så mycket mat i.”
Vad säger han/hon då?
– “Johooo… föj det kan ja”
(de kan ju inte säga “rrrr” så de säger alltså inte “för”) och så kan du stoppa in skeden i munnen och de mumsar i sig mer mat. Detta funkar inte på äcklig mat, kom-i-håg det. Förstör inte mitt trick med att trycka i barnen äcklig mat och kom inte och klaga på att det inte går om du inte är en hyggligt vettig förälder redan.
Och vad säger vi när det är dags att gå och sussa, jo: “Jag tror att jag är myyycket snabbare in i badrummet än du är och jag tror inte att du kan hitta din tandborste själv”.
– “Johoooo, föj det kan ja…”
Så… det var det det. Nu kan du slappna av. Detta har fungerat på mina barn mellan 1,5-5 års ålder. Det borde funka på dina med. Problemet är oftare att jag glömmer använda tricket och att variera det än att det inte fungerar.
Att klä barnen innan man går till dagis eller förskolan
Hur får man barnen att klä på sig de kläder man själv plockar fram eller att det skall bli påklätt utan alltför mycket tårar eller tandagnisslan. Hemma hos oss brukar jag försöka använda mig av barnens motivation till lek och vinnarinstinkt för att få på kläderna på rekordtid.
Man börjar med att ta fram kläderna till barnen. Sedan lägger man ut dem som en “gubbe” på golvet. Det kan vara så att gubben “vinkar hej” med ena armen eller springer bort eller liknande. Det viktiga är att kläderna ligger i omvänd ordning så att det bara är att plocka på sig kläderna i den ordning de kommer, dvs underkläderna ligger överst, sedan byxor och tröja under det.
När frukosten är klar så är det bara att köra “klä-på-sig-leken”. Man triggar barnen lite med att man tävlar om vem som kan göra gubben levande genom att krypa i kläderna eller så. Har man flera barn hjälper man till lite där det behövs för att hålla tävlingen levande. Sedan är det väl fint om man kan göra det oavgjort ibland eller att de vinner lite olika moment så det inte blir olyckligt av den orsaken.
Det fina är dock att man kan få barnen att få på sig kläderna på ett par minuter med glädje istället för under tio minuter med tvång.
Hungriga som små korpar
“Pappa, kan jag få något litet att äta…”, känner ni igen det?
Och vad säger ni?
-“Nej, älskling, vi ska strax äta mat”.
Hemma hos oss så har jag upptäckt att de faktiskt frågar efter mat, frukt, bröd, bra saker att äta. Kanske inte just det som är på gång till middagen, men vad är viktigast, att de äter något bra och nyttigt eller att de äter just det som skall lagas varmt ikväll?
Självfallet är det lika bra. Möjligen att det är ännu bättre att de äter ett extra äpple om dagen innan maten än att de äter upp just lite extra pasta. Så mitt tips är:
– När barnen frågar, lyssna noga vad de frågar efter.
Du kanske håller med…
Få små barn att sova, att vaka på nätterna, att inte sova själva, sjuka barn med sömnproblem
Ok, ni vet själva hur det är. De små liven är mindre än ett år, det gullas alldeles förfärligt med dem och de är sötare än små kycklingungar. Dagtid. När de är friska. När de är sjuka så är de gnälliga. De kan inte prata, de kan inte tala om vad som är fel och de VISAR INGEN HÄNSYN.
Så ni är där, det andra skiftet. Din sambo/fru eller liknande har väckt dig ur din sömn (vi män sover ofta gott även när barnen inte gör det) och sagt något som väsande liknar “…om du inte tar ungen nu så berättar jag för din chef att alla våra blyertspennor kommer från ditt jobb”.. eller så. Något åt det hållet. Andra, mer elakartade kommentarer kan vara “…om du inte tar hand om din avkomma NU så lär det inte bli fler för din del, vare sig med eller utan övning… fattar du???”
Ok, du har hajat poängen och du står nu sedan 45 minuter med ett barn i ett täcke mot din axel som högljutt som en brandvarnare skriker in i ditt öra. Det är mörkt, släckt överallt och du själv är aptrött. Lös situationen.
Ibland beror det på taskig dygnsrytm och ibland beror det på att de är sjuka och hängiga och ibland har de kanske ont någonstans. Men faktum är att en lösning som kan hjälpa oavsett orsak heter “distraktion”. Alltså, jag vet att ni redan har använt skallrorna som en indiansk medicinman under regndansen men grejen är att bryta fokus. Totalt.
Prova att göra såhär: Gå till ett rum där ni kan vara i fred, typ köket eller tv-rummet. Tänd ljuset. Sätt på lite radio eller tv eller barnskiva, gör lite annat. Prata snällt, men trösta inte barnet som tidigare. Han/hon kan gärna sitta kvar på armen. Vad händer nu?
Barnet har tidigare haft ett fokus på sig själv och grinandet kan i sig själv orsaka fler tårar. De håller sig vakna själva, de blir tröttare och tröttare men någon håller dem vakna så de inte kan sova (de själva). Nu bryter vi deras fokus, de kommer att undra vad som händer. De blir nyfikna. Fokus bryts. Det här tar en stund ibland går det fort, typ 10 minuter från man tänder lampan tills dess man släcker den igen, ibland kan det ta 30 minuter men resultatet är dubbelt. Dels får man själv lite distans till situationen och dels får man ett barn som sover.
Nu när barnet fått ett nytt fokus så märks ingen skillnad de första två minuterna. De grinar på, men efter att de börjat kika lite ska ni se att brandvarnaren grinar med lite lägre volym tills dess att de hulkar och till slut tystnar och tittar sig omkring. Det är INTE nu ni ska släcka och gå och lägga sig för DÅ blir knattarna hysteriska igen för de blir besvikna på att det roliga verkar ta slut. Nej, nu stänger ni av volymen på allt ni har, ni sätter er och tittar lite i en bok, kanske släcker ni ner någon lampa, men det måste vara fokus på att det är något intressant som händer. Kommer ni hit så har ni nu en sovande knodd i famnen inom ytterligare ett par minuter. Gå försiktigt tillbaka, lägg knatten i sin säng och somna skönt och vakna hyggligt utsövd.
Kom-i-håg:
1. Bryt fokus
2. Skapa nytt intresseområde.
3. Trösta
4. Lugna och mys
5. Gå inte för fort fram. 5 minuter extra här sparar kanske 50 minuter i andra änden.
Glöm det där med att “ge två val”…
Nä, när jag försöker med “Vill ni ha brun sås eller vill ni ha vit sås…” Då säger de helt enkelt, “jag vill inte ha sås alls…”. Det där tricket med två alternativ måste ha uppfunnits av en pedagog med barn som flugit ur boet. Alternativen ska jag skriva om i en annan bloggpost.
Min dotter är stor. En blogg är född.
Så var det dags. Kanske är det typiskt att den här bloggen vaknar till liv från att ha varit en idé till att bli verklighet just dagarna efter att mitt minsta barn blivit snäppet större. Hur stor tänker ni? Jo, hon säger numera “r-r-r-r-r-r-r-r-r”. Rullande, rikssvenska, ruskigt, riktiga RRRRR. Hela tiden. R-R-R-R-R-R-R-R-R…
Nu är hon inte liten längre. Hon är stor.
Javisst ja. Den här bloggen, den ska handla om mina tankar och funderingar hur man övertygar barn och får dem att göra som jag vill. För att göra det så måste man göra som de vill. Och där kommer utmaningen, men jag har hittat några tricks under åren.