Ok, ni vet själva hur det är. De små liven är mindre än ett år, det gullas alldeles förfärligt med dem och de är sötare än små kycklingungar. Dagtid. När de är friska. När de är sjuka så är de gnälliga. De kan inte prata, de kan inte tala om vad som är fel och de VISAR INGEN HÄNSYN.

Så ni är där, det andra skiftet. Din sambo/fru eller liknande har väckt dig ur din sömn (vi män sover ofta gott även när barnen inte gör det) och sagt något som väsande liknar “…om du inte tar ungen nu så berättar jag för din chef att alla våra blyertspennor kommer från ditt jobb”.. eller så. Något åt det hållet. Andra, mer elakartade kommentarer kan vara “…om du inte tar hand om din avkomma NU så lär det inte bli fler för din del, vare sig med eller utan övning… fattar du???”

Ok, du har hajat poängen och du står nu sedan 45 minuter med ett barn i ett täcke mot din axel som högljutt som en brandvarnare skriker in i  ditt öra. Det är mörkt, släckt överallt och du själv är aptrött. Lös situationen.

Ibland beror det på taskig dygnsrytm och ibland beror det på att de är sjuka och hängiga och ibland har de kanske ont någonstans. Men faktum är att en lösning som kan hjälpa oavsett orsak heter “distraktion”. Alltså, jag vet att ni redan har använt skallrorna som en indiansk medicinman under regndansen men grejen är att bryta fokus. Totalt.

Prova att göra såhär: Gå till ett rum där ni kan vara i fred, typ köket eller tv-rummet. Tänd ljuset. Sätt på lite radio eller tv eller barnskiva, gör lite annat. Prata snällt, men trösta inte barnet som tidigare. Han/hon kan gärna sitta kvar på armen. Vad händer nu?

Barnet har tidigare haft ett fokus på sig själv och grinandet kan i sig själv orsaka fler tårar. De håller sig vakna själva, de blir tröttare och tröttare men någon håller dem vakna så de inte kan sova (de själva). Nu bryter vi deras fokus, de kommer att undra vad som händer. De blir nyfikna. Fokus bryts. Det här tar en stund ibland går det fort, typ 10 minuter från man tänder lampan tills dess man släcker den igen, ibland kan det ta 30 minuter men resultatet är dubbelt. Dels får man själv lite distans till situationen och dels får man ett barn som sover.

Nu när barnet fått ett nytt fokus så märks ingen skillnad de första två minuterna. De grinar på, men efter att de börjat kika lite ska ni se att brandvarnaren grinar med lite lägre volym tills dess att de hulkar och till slut tystnar och tittar sig omkring. Det är INTE nu ni ska släcka och gå och lägga sig för DÅ blir knattarna hysteriska igen för de blir besvikna på att det roliga verkar ta slut. Nej, nu stänger ni av volymen på allt ni har, ni sätter er och tittar lite i en bok, kanske släcker ni ner någon lampa, men det måste vara fokus på att det är något intressant som händer. Kommer ni hit så har ni nu en sovande knodd i famnen inom ytterligare ett par minuter. Gå försiktigt tillbaka, lägg knatten i sin säng och somna skönt och vakna hyggligt utsövd.

Kom-i-håg:

1. Bryt fokus
2. Skapa nytt intresseområde.
3. Trösta
4. Lugna och mys
5. Gå inte för fort fram. 5 minuter extra här sparar kanske 50 minuter i andra änden.